16.8.

Jag kände mig så död idag.
Men det har lättat lite, sakta men säkert. Jag kan inte ge någon förklaring på det, men jag känner mig nog i grund och botten inte tillräcklig.
Pojkarna i närheten känner mest för ett engångsligg, och jag har verkligen ingen lust av något slag till något sånt.
Jag vet heller inte vart jag vill komma med den här posten, den liksom bara är.
Det är kanske en ganska död post.
En inte riktigt tillräcklig post.

Oh the NAILS.

Alltså naglar.
Det är väl det mest irriterande objektet som kan gå sönder utan större besvärjningar.
Jag hjälpte till med maten som vilken person som helst skulle ha gjort, och så får man ett sånt straff.
Det är inte så att man kan riva bort den. Det är en längre spricka en så, så jag måste gå med plåster eller tejp på den så den får växa lite tror jag.
Och det är inte så fancypants kanske.

Men!
Det går ju över.
Det var dagens störningsmoment som jag antagligen skulle tagit upp på den där kaffen vi egentligen hade planerat.